Vigvatten i skrivande form

För lite mer än en vecka sedan vandrade jag och min kära mor längs Drottninggatan i Norrköping.
Hon minns plötsligt att "Dina gamla favvisar signerar ju böcker i Linköping ikväll!"
"Jaha, vilka då?"
undrade jag. Det var förstås Filip och Fredrik!
Inser att mamma och jag faktiskt inte träffat varandra på ganska länge och att hon inte
vet att min skrivande husgud numera är Alex Schulman. Jag berättar. Hon blir svårt chockad.
"Hur kunde jag?" "Han som skrivit.." "Han som.." "Hon hade minsann läst.."

Men åh, den mannens ord rinner som smör genom själen!
Efter en raid bland bloggar och Aftonbladet (där han visserligen skriver)
känns det som efter ett besök på McDonalds. Smutsig och nedskitad.
Kroppen känns som en soptunna efter allt man vräkt i sig.
Då är "Att vara Charlie Schulmans pappa" som en bikt i kyrkan och en varm dusch efter festival.

Numera äter jag inte på donken. Kanske borde jag gå på diet och sluta läsa skitbloggarna också?

Nog med smicker!
Det är snöstorm ute och jag sitter ensam i ett stor hus.
Jag gömmer mig under täcket med laptop och citronté.


/Evelina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0