Återigen har jag en sån där hjärndöd dag.
Jag är inte rastlös och har det inte tråkigt, men hjärnan
är liksom på autopilot. Det är tänt men ingen hemma!
Ingenting upprör, vilket i och för sig känns ganska skönt
eftersom som mestadels av min vakna tid är förbannad över något
eller klagar över ditten eller datten.

Det var även tänt hos Martin när vi vaknade imorse:

 Jag - "Martiiiin.. Ditt alarm ringer igen! Känner du inte igen ljudet?"
Martin - "Men vem råkar svälja sin mobil?"

Snart fyller han år!
Varför ser jag mer fram emot hans födelsedagar än mina egna?

Så här i juletid föredrar jag att tänka tillbaka på sommaren.
Håll till godo med ett foto från denna fantastiska dag då Martin skulle
åka vattenskidor! Haha!



/Evelina

Ps. Gick till Coop för att köpa massa nyttig frukt att förtära istället för onyttigheter.
All frukt var gammal och rutten! Ett tecken?